Film & serier · Nyhet
Nathan Fielder flyttar in hos Elizabeth Holmes – dokumentären som gör obekväma frågor till innehåll
You Can See Everything följer Elizabeth Holmes och hennes partner under de 34 dagarna före hennes fängelsestraff. A24-dokumentären regisseras av Nathan Fielder och Lance Oppenheim och får biopremiär den 16 oktober.
Summering
- You Can See Everything får biopremiär den 16 oktober 2026.
- Nathan Fielder och Lance Oppenheim regisserar dokumentären.
- Filmen följer Elizabeth Holmes och Billy Evans under de 34 dagarna före fängelsestraffet.
När kameran flyttar in
You Can See Everything har en premiss som är svår att sammanfatta utan att låta som en dålig idé på ett redaktionsmöte. Nathan Fielder och Lance Oppenheim följer Elizabeth Holmes och hennes partner Billy Evans under de 34 dagarna före hennes fängelsestraff. A24 planerar biopremiär den 16 oktober. Det är en dokumentär om en person som redan har blivit en symbol, men den verkar vilja komma närmare vardagen bakom symbolen. Vad händer med en offentlig berättelse när kameran inte bara stannar vid den stora skandalen, utan följer med in i hemmet och väntar på de små reaktionerna?
Fascination är inte samma sak som förlåtelse
Holmes är ett tacksamt dokumentärämne på ett obehagligt sätt. Theranos byggde en berättelse om teknik, förtroende och en framtid som skulle göra blodtester enklare. Den berättelsen föll sönder, och rättsprocessen gav redan allmänheten en tydlig dramaturgi. Fielder-projektet kan inte låtsas att den bakgrunden inte finns. Men det behöver heller inte göra filmen till en ny rättegång. Den mer intressanta frågan är hur människor lever med en berättelse som andra redan har bestämt åt dem. En kamera i rummet kan avslöja något, men den kan också bli ytterligare en scen.
Titelns löfte är nästan för tydligt
You Can See Everything antyder en blick som inte missar någonting. Det är förstås ett omöjligt löfte. Ingen dokumentär ser allt, minst av allt när den bygger på tillgång, urval och klippning. Just därför blir titeln också ett sätt att prata om dokumentärens makt. Det som visas kan kännas intimt utan att vara hela sanningen. En paus, ett ansiktsuttryck eller ett hem fullt av kameror kan ge en stark känsla av närvaro. Men tittaren behöver fortfarande fråga sig vad som inte kom med, vem som fick välja miljön och vilken version av historien som får stå kvar när eftertexterna rullar.
Nathan Fielder är själv en del av bilden
Fielder är inte en osynlig observatör. Hans komiska arbete bygger ofta på obekväma sociala situationer, där människor fortsätter prata fast de borde förstå att något är fel. I en verklig dokumentär om en verklig person blir den metoden känsligare. Den som filmar skapar också situationen som filmen sedan tolkar. Det gör regissörsvalet centralt. Projektet kan bli en genomtänkt undersökning av image, ansvar och publikens aptit på att se en känd person falla. Det kan också bli så förtjust i sin egen märklighet att Holmes blir en rekvisita i någon annans koncept.
Klaras försiktiga förväntan
Det går inte att bedöma en färdig dokumentär från en trailer. Men utgångspunkten är tillräckligt specifik för att motivera intresse: en känd företagsledare, ett fängelsestraff som närmar sig och en filmskapare som flyttar in nära den offentliga berättelsens mest laddade punkt. You Can See Everything har chansen att göra mer än att återberätta Theranos. Den kan undersöka hur människor försöker kontrollera sin bild när kontrollen redan har gått förlorad. Men den måste också tåla samma granskning som den riktar mot sitt ämne. Kameran ser mycket. Den ser aldrig allt.